Slut.

Nä nu klappar vi ihop och avslutar den här bloggen! Hör av mig när jag har något nytt på gång. Tack.

Pop quiz

Jag håller på att konstruera ett pop quiz som jag ska hålla hemma hos mig på lördag. Det är andra gången. Första gången var en succé. Nu är jag lite rädd att jag tagit i för mycket och har för många frågar. Får se.

Se om du kan denna, hitta den röda tråden:

Arthur Russell – This is how we walk on the moon

Queen – Bohemian rhapsody

Fela Kuti – Water get no enemy

En på miljonen

Av alla tusentals privata inspelningar av jag är en vampyr i pojk- och flickrum runt om i sverige så snubblar jag över ett som faktist är bra. Hon är helt bedårande med en ängels röst. Hon ser ut som nån av tjejerna på estetiska schillerska gymnasiet gjorde i göteborg. De som gick med osnörade kängor och misslyckade hårfärgningar till café java och såg söta och sura ut på samma gång.

Om jag var kvinna

Minimarket

Himmelrike i Majorna

Jag höll så smått att få panik nere i malmö ett tag där. Så jag flydde över helgen till gbg. Det var underbart att vara där. Bodde hos min gamla vän K och hennes kompis. De är änglar. Att vara hos dem är att gå in en mjuk, vacker och livsbejakande värld. Jag var ute med besked på pustervik, ritz och hade bara sovit några timmar när de kom hem från en joggingrunda med rosiga kinder. Men jag har inte dåligt samvete för det för de är så softa med sånt. L gav mig isvatten med citron och salt i, K lagade mat och så umgicks vi hela dagen. Senare på natten hade jag precis tänkt på en bekant som jag trodde det hade gått riktigt illa för pga. droger, men när jag kom in på stället så stod han där, på scen, helt klädd i vitt och viftade med armarna till håkan hellström. Jodå han hade lagt 3 års tjackande bakom sig sån tur var, men å andra sidan var han så full att han knappt kunde prata. Bor tydligen numera i oslo. Jag ska dit i början av mars så då ska jag ringa honom och kolla läget. Av alla städer i nordeuropa måste oslo vara den råaste att vara knarkare i. Det är så dyrt menar jag. Äsch skoja bara.

Så att du vet

Jag är i göteborg och målar stan röd. Det går väldigt bra. Mer sen.

Chock

Jag trodde det här var fake först men det är det visst inte. Jag är i chock. Man ser hans könshår. Jag vill inte se moz könshår. Jag trodde han var helt slät där nere som en avklädd barbie-docka.

Young, dumb and full of cum

Förra helgen var jag på en fest på konsthögskolan. Jag hade en vän med mig som aldrig varit där på nåt sånt. När vi kom dit var det ett jävla liv. Men han verkade helt obrydd. Kanske hade han blivit överraskad om det var en lite mer normal fest. Istället bevittnade han hur halvnakna, läppstiftinsmetade personer mimade cindy lauper på en scen byggd av två pingisbord, trillade av den, fortsatte skrika hångla spy. –Förmodligen precis vad han förväntades av en fest på konsthögskolan.

Varning tål ej stress

Herre jistanes vad jag har att göra framöver. Det ska gjutas i glas, renoveras lägenheter (inte av mig, men jag måste flytta på mig), besökas göteborg, föreläsas och skrivas texter. Och jag ska inte bränna pengar under den tiden heller för de vill csn ha. Hurra!

Tradera-korrespondens

Från säljaren:

Hej!
Det är ju jätte-längesedan jag postade boken!
Jag postar omg när jag ser inbetalningen.

Svar från mig:

Hej,
Du är en förbannad lögnhals och det vet du. Jag fick boken idag, så du postade inte alls den för längesedan. Och inbetalningen gjorde jag för över 3 veckor sedan. Så även där ljuger du. Varför skulle du annars skickat boken?
Kanske ska du inte sälja så många böcker samtidigt så du slipper ljuga och vara otrevlig mot folk? Jag har ju sett hur mycket negativ kritik du fått i omdömena. Apropå det – räkna med en sågning. Håll till godo.

Ingen vänlig hälsning,
xxx

Early discarder

Jösses vad den här låten är bra (The National – Fake Empire)! Jag veeet att jag är sen med det här. Ibland tror jag att jag spenderar för mycket tid på att hålla mig uppdaterad på en uppsjö av smal elektronisk dansmusik så att jag missar det som människofolket lyssnar på. När jag var i tonåren och sprang på rave partyn byggde jag ett självförtroende på den subkulturen och även genom ett hårt dissande av main stream–musik. Sen dess avfärdar jag nog undermedvetet ganska mycket populärmusik bara för att upptäcka den ett halvår efter alla andra.